Ponnyskrutten no. 1

Jag gillar verkligen inte det här med Bull (såklart inte), hatar att inte veta hur framtiden kommer se ut och inte kunna planera för hur vi ska tillbringa vårt sista år. Till viss del gör det mig självklart ledsen att det förmodligen inte blir några mer tävlingar för oss denna terminen trots att vi planerat in minst tre stycken.
 
Men egentligen är det väl inte förrän nu som jag blivit lite ställd och tagits ner lite på jorden. Anledningen till att jag har häst är inte att tävla, att satsa och att lyckas. Jag vill bara ha den där bästa vännen att få tillbringa varje dag tillsammans med, och det är precis det jag har fått. Så länge han blir bra igen och så länge han inte har ont så kommer jag vara otroligt nöjd. Jag älskar honom så sjukt mycket och det spelar ingen som helst roll om det blir färre tävlingar eller sämre resultat än planerat. Min älskade ponny, jag gör allt för dig!
 
Nu ser läget ut såhär; han ska, som sagt, få metacam och vila en vecka och då får vi se hur och om vi ska fortsätta. Egentligen ska han stå i sjukhage men vi har inga små hagar och jag tror bara han skulle bli mer stressad av att få stå i en liten hage. Istället får han gå ut i sin vanliga hage på morgonen och sedan åker jag upp och plockar in honom någon gång efter lunch. Då får han stå ute ett gång timmar men sedan gå in för att han ska röra sig så lite som möjligt. Borstar honom och spolar hovarna med kallt vatten ett tag innan han får gå in i boxen och äta. Åker upp på kvällen och ger honom medicinen, och det är allt jag kan göra just nu. Han är redan på bättringsvägen, han går normal och är pigg som vanligt. Tror och hoppas på att denna veckan är allt som behövs!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0