Det tar kol på mig

Det känns som om det gått en evighet sedan Bull blev... Vad ska man kalla det? Halt? Sjuk? Allt på en gång? Egentligen har det ju bara gått fyra dagar men jag har oroat mig så mycket att jag har en ständig huvudvärk. I början kändes det ändå okej, jag var säker på att det skulle räcka med denna veckan och sedan skulle han vara frisk igen, men nu vet jag ingenting längre. Han haltar inte längre men han är varm i alla fyra hovar och har svullnade kronränder. Dessutom trivs han bäst i hjärnan av att gå mycket och nu när han står inne halva dagen och inte får motioneras så lär det slå knut i huvudet på honom. Min älskade underbara ponny!

Jag hatar också att jag inte har någon aning om hur jag ska planera framtiden. Vågar jag släppa honom på något bete eller måste han stå i grushage hela sommaren? När kan vi komma igång och börja rida ordentligt igen? Och när kan jag planera att börja tävla? Jag orkar inte gå runt och inte veta, det tar kol på mig. Det här är vårt sista år och jag vill hinna med så mycket som möjligt, oavsett om det är flängiga uteritter eller tävlingar. Alla mina planer jag haft om sommaren, om tävlingar och om rolig kvalitetstid kan jag ju bara slänga i sjön typ. Just nu vet jag inte ens vad jag ska göra för att få honom att bli bättre, och det är fruktansvärt. Vill bara ha någon magisk kur som gör honom frisk som en nötkärna över en natt. Tills den är uppfunnen får jag fortsätta spola hovar, ge honom sin medicin och krampaktigt hålla tummarna tills de domnar bort. Snälla ponnyn, bli frisk!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0